21

Till ljudet av ett skrikande barn
greppar jag en katt i svansen
Med ondska i blicken och berått mod
placerar jag den i stansen.

Ja! Rock-och-jävla-Roll! Nu snackar vi poesi.

Fyra rader fulla av bilder och ljud, känslor och en mystisk historia vi inte vet något om. Stavelserna flyter harmoniskt på ett närmast tyskt vis och rimmandet är sparsamt och välavvägt. Tänk om man kunde skriva så här hela tiden...