22

I ett ljudisolerat rum
piskar Olof en kvinna.
Hon gråter och ber om nåd
men Olof piskar, han är hård.

Rent innehållsmässigt var väl inte det här så mycket att hänga i granen, men det känns ändå som om det börjar komma någon vart vad gäller språk och rytm. Det går att läsa den här dikten mycket högtravande och uppstyltat utan att den egentligen förlorar på det, snarast tvärt om. Konsonantljud och vokaler avlöser varandra på ett naturligt och avslappnat vis. Om det hade varit mycket bättre än vad det nu tyvärr är, så hade det varit som Bach fast poesi.