37

Det var en tomat, som låg på ett fat
Just denna tomat, var särskilt lat.
Han hade en kamrat, som hackade sönder honom med en yxa.
Just denna kamrat, tyckte tomaten kunde ha't

Det var här det började. Vad fick den unge ännu-icke-poeten att plita ner fyra rader vers i sin fickalmanacka? Vad fick honom att fortsätta, vecka efter vecka? Den unge ännu-icke-poeten tyckte visserligen om att skriva, men det hade aldrig tidigare kommit till uttryck i den här formen. Var det fickalmanackans ständiga närvaro, med sektioner lägligt indelade i fyra rader? Var det inre demoner som tvunget måste ut? Vad det än var så började det här, och den unge ännu-icke-poeten förvandlades till en ung poet som vecka efter vecka fyllde sin fickalmanacka med... vad ska vi kalla det? Undermålig poesi, fast inte helt utan förtjänster kanske?

Vad var det som kom till uttryck just här, i stunden då portarna öppnade sig? Vi kan ana vissa stildrag som kom att bli återkommande - användandet av fonem som pedaltoner, den tredje raden som inte passar in, dåliga rim och våld. Varför vill kamrat tomat hacka sönder sin lata vän? Det kan vara för att lättja är en synd, men jag är inte helt säker. Det kan vara så enkelt att ordet tomat dök upp i den unge poetens tankar och vad annat som låg till hands var styckmordstemat, alltid en central punkt i detta verk.

Meningen, om den fanns där, har gått förlorad, men orden lever kvar.