7

Sova hela dagen
Ta sig i kragen
Sova hela natten
Va katten?

Det finns inte så mycket att säga om den här dikten. Den är svag och ointressant. Nu är jag dock så bra på skitsnackande att vanliga struntpratare blir yra medan jag gör frivarv runt dem, så...

Notera diktens linjär-cirkulära uppbyggnad. Den tar steg efter steg i en kausal utveckling: man har först en förvriden dygnsrytm, men tar sig så i kragen och börjar som brukligt är sova på natten istället. Denna raka händelseutveckling terminerar då i tomma intet med frågan 'varför?' Bakom detta kan vi dock skönja en sluten cirkel - är det inte så att meningslösheten vi når i sista raden pekar mot en återgång till den första raden, att sova på dagen? Initialtillstånded måste väl trots allt vara det närmaste vi kommer ett stabilt jämviktsläge, och spelar det ändå ingen roll, ja, varför skulle vi då välja ett annat läge än det som ter sig naturligast?

6

Den feta suggan
kravlar sig fram
Hon stinker och osar
och äter slam

Man vill gärna tro att den här dikten handlar om någon, inte sant? Att den är ett hemlighållet slag i luften från någon bitter och svallande gymnasieintrig. Jag är dock tämligen säker på att så inte är fallet. Kom ihåg att dikterna 1-35 skrevs tämligen hastigt, för att fylla ut sidorna före den dikt som egentligen var först. Det här är lyrisk filler - barkbrödspoesi. Ge mig något som låter störigt och tufft! - "Fet sugga!" Vad gör den feta suggan? - "Äter slam!".

5

Såsom du äter
renodlade preparat
så skall du och dö

Den här dikten handlar om doping. Jag anser tydligen att folk som dopar sig förtjänar att dö. Inte på det viset att folk som fuskar sig till OS-medaljer är skurkar som inte förtjänar att leva, det är nog snarare så att en tanig sjuttonåring som undrar hur han ska få tjejernas ögon på sig gärna skulle sett att muskler överlag ägnades aningen mindre uppmärksamhet. Dessutom har jag alltid haft svårt för aggressivitet, och anabolaknaprare, vilket definitivt är den typ av dopare som avses här, är ju kända för att ha mer än tillräckligt av det.

Varför inte "...också dö"? Jag vet inte, men det låter väl rätt okej som det är?

4

Just som jag ätit middag
så vill jag slippa se dig
Det tillhör inte de största njutningarna
och jag vill må okej

Jaha. Den här dikten handlar givetvis om det vis på vilket man brukar vilja dra sig tillbaka till en något förenklad värld, en värld mer i samstämmighet med ens egna värderingar och ambitioner, i vissa stunder - här liknade vid den smått transcendentala så kallade paltkoman som brukar infinna sig efter måltider. Att det är detta dikten handlar om kanske inte var direkt klart för mig när jag skrev den, men det borde vara det för alla och envar nu.

Tonårsångesten lyser dock starkt genom detta färgranna kyrkofönster. Jaget i dikten vill slippa se ett du, och vi kan nog anta att detta du är något som sjunger illa i de stringenta och hierarkiska statuskategorier med vilka tonårsmedvetandet är tapetserat. Att finna sig själv är här att finna sin plats i en väl definierad struktur, och när paltkoman, det vill säga tvivlet, sätter in så är det nog bäst att ingen håller på och skakar i fundamenten eller tar genvägar i den strukturen.

3

När radion väcker mig ur min sömn
Är jag som i koma
Man vet ju aldrig om det är en dröm
Eller om man är i Barcelona

Den här dikten framstår som helt värdelös om man inte bär i åtanke vad det är jag vill ha sagt, och det jag vill säga är helt enkelt att jag vanligtvis är som i koma när min klockradio väcker mig på morgonen.

Att jag sedan inte kan beskriva denna metaforiska koma på något bättre sätt än att det skulle kunna vara en dröm eller så kanske man är på något konstigt ställe, som till exempel Barcelona, borde förmodligen fordra viss tacksamhet från min sida över att jag inte behövde skriva för mitt uppehälle, varken då eller nu.

2

Råttorna äter på det uppsvällda liket
Som ligger i bageriet vid fiket
Gästerna märker inte ett dugg
av den konstiga smaken på deras tilltugg

Temat är ganska typiskt för den här diktsamlingen. Ett svagt exemplar dock, det kommer bättre senare. Har jag för mig.

Egentligen är det kanske synd att jag inte ansträngde mig lite mer här. "Råttorna äter på det uppsvällda liket" är en bra bild, meningen ligger fint i munnen, och frasen har en slipat naiv charm. Många usla tonårspoeter skriver nog om råttor som äter på lik, kan jag tänka mig, men jag skulle också tro att de gärna krånglar till det lite mer än så här. Fast sedan tappar jag ju helt stinget i de resterande tre meningarna.

1

Va fan är det här
Går jag T eller S?
Snacka om tristess
Vad sysslade jag med?

Detta är inte den första dikten jag skrev. Troligtvis skrevs dikt 1 t.om. 35 senare, i syfte att fylla almanackan. Den här dikten är hur som helst nerklottrad brevid några enkla uträkningar, och vi anar hur de fick agera katalysator för den här dikten vars syfte endast var att ta plats i ett alldeles för tomt veckouppslag.

0

Nu åker vi!

-1 Disclaimer

Det kommer att bli mycket sex, sexism och våld. Ofta samtidigt.

Om detta gör dig upprörd eller illa till mods ber jag dig tänka på att det trots allt bara handlar om dålig poesi. Hitta någon väpnad konflikt du kan bry dig om istället.

-2 Varför vill du läsa det?

Tonårspoesi bör man ju, som alla vet, sky som pesten. En fråga ni alla bör ställa er är: - Varför skulle jag vilja läsa kass poesi som han skrev när han var sjutton?

Och svaret på den frågan är att hur kass min poesi än må vara, så är det i alla fall inte något generiskt mitt-lidande-är-unikt-LiveJournal-skräp. Tonårspoesi skrivs av melankoliska losers som vältrar sig i meningslösheten i deras egen tillvaro, och ingen vettig människa kan vilja läsa den.

Mina tonår rockade fett, men jag skrev poesi ändå. Kass sådan, det må vara hänt, men bättre än all annan tonårspoesi.

-3 Vad är det här?

När jag gick på gymnasiet använde jag mig av klassiska fickalmanackor för att organisera min tid. I tvåan började jag av någon anledning skriva dikter i dessa almanackor, en per sida eller en per uppslag. Här kommer jag att återge dessa dikter, totalt 236 stycken. De är skrivna mellan 1994 och 1996, och är oftast inte mer än fyra rader långa.

Jag kommer också att i viss mån analysera mina gamla dikter. Och hur viss den månen än må vara, så är den nog större än vad min poesi gör sig förtjänt av.