40

Den stora feta kossan
Har sitt hem i kassen.
Där äter den sina lingon
och sover om natten.

Från gris till kossa. Som av ett sammanträffande investerade jag (inte den unge poeten) i ett boskapsindex idag, två tredjedelar ko och resten gris. Helt utan skrupler satsar jag på att det kommer vara fortsatt dåliga skördar och köttpriser så småningom kommer att pressas upp av de höga priserna på spannmål. Nåväl, förutom skiftet från gris till ko verkar vi ha gått från fonemrepetition till nästan-rim här. I termer av mening och dylikt är den här dikten tunn, jag misstänker att det mer handlade om att testa en lite annorlunda stil på det här stadiet.

Vad som kan poängteras är att det finns någon slags koppling mellan lingon och kassar, men jag är inte riktigt säker på vad den är. Jag undrar om inte ICA-kassar en gång i tiden hade ett tryck på sig som involverade lingon?

39

Den feta slaktgrisen skrek
När slaktaren kom med sin kniv
Han sprang uppför fyra trappor
Slaktaren hade nycklar i fickan
Grisen bara sprang och sprang.

En femradare till! Med slaktare! Här är pedaltonen s. Jag verkar ha snöat in lite på pedaltoner nu, vilket kanske är att läsa in för mycket i den unge poetens diktande. Vi ska notera följande i de här raderna:

Grisen skrek. Grisar är väldigt bra på att skrika så man vill ju inte gärna missa möjligheten att få med ett grisskrik när man ändå har en gris i dikten.

Fyra trappor. Kanske inte betyder någonting men kan ha syftat på en adress, kanske till någon som den unge poeten kände?

Slaktaren hade nycklar i fickan. Vet vi det för att slaktaren har handen i fickan och håller i nycklarna, eller är det bara konstaterandet av ett faktum? Varför behöver vi veta att slaktaren hade nycklar i fickan? Är det för att visa att han är lik alla oss andra som också har nycklar i fickan? Eller har han kanske nycklarna till lägenheten på fyra trappor? Är grisen en metafor för personen som bor på fyra trappor, och det faktum att slaktaren har nycklar innebär att denne gris-person inte kan söka skydd i sin egen lägenhet?

Grisen bara sprang och sprang. Det är nog inte mycket annat man kan göra om man har en slaktare efter sig i ett trapphus.

38

Ack ni himmelslösa söner
veten i icke vad ni gör?
Era döttrar far än hit än dit
Aldrig de drömma om fädernets hus
De gömma sin sorg i alkoholets rus.

Redan på andra dikten drar han till med en femradare! Vi ser ett svagt mönster av återkommande ö-ljud, en relativ avsaknad av rim, och något slags påhittad ålderdomlig språkstil. Jag tror inte den här dikten handlar om någonting särskilt, om jag ska vara helt ärlig.

37

Det var en tomat, som låg på ett fat
Just denna tomat, var särskilt lat.
Han hade en kamrat, som hackade sönder honom med en yxa.
Just denna kamrat, tyckte tomaten kunde ha't

Det var här det började. Vad fick den unge ännu-icke-poeten att plita ner fyra rader vers i sin fickalmanacka? Vad fick honom att fortsätta, vecka efter vecka? Den unge ännu-icke-poeten tyckte visserligen om att skriva, men det hade aldrig tidigare kommit till uttryck i den här formen. Var det fickalmanackans ständiga närvaro, med sektioner lägligt indelade i fyra rader? Var det inre demoner som tvunget måste ut? Vad det än var så började det här, och den unge ännu-icke-poeten förvandlades till en ung poet som vecka efter vecka fyllde sin fickalmanacka med... vad ska vi kalla det? Undermålig poesi, fast inte helt utan förtjänster kanske?

Vad var det som kom till uttryck just här, i stunden då portarna öppnade sig? Vi kan ana vissa stildrag som kom att bli återkommande - användandet av fonem som pedaltoner, den tredje raden som inte passar in, dåliga rim och våld. Varför vill kamrat tomat hacka sönder sin lata vän? Det kan vara för att lättja är en synd, men jag är inte helt säker. Det kan vara så enkelt att ordet tomat dök upp i den unge poetens tankar och vad annat som låg till hands var styckmordstemat, alltid en central punkt i detta verk.

Meningen, om den fanns där, har gått förlorad, men orden lever kvar.

36

Det var en gång en tomte, som hette Josefin.
Hon piska arbetslösa, och misshandla småglin.
En gång när det blev sommar, tog hon fram sin såg
och socialbidragstagare snart i sopsäckar låg.

Dikterna 1-36 kom inte först i kronologisk ordning, utan fylldes i efter att dikt 37-173 präntats ned, för att 1994s års fickalmanacka skulle bli komplett. Det betyder, tyvärr, att den unge poeten redan var varm i kläderna när de skrevs, så vi kan se fram emot en ganska torftig räcka med dikter nu innan alla bitarna faller på plats. Eller ja, de bitar den unge poeten hade att tillgå, uppsättningen kan nog inte sägas ha varit komplett

Här handlar det i alla fall om en tomte, eller kanske inte eftersom tomten knappast kan heta Josefin. Glöm tomten, det här handlar om Josefin, som piskar arbetslösa och misshandlar småglin. Den unge poetens verk är ganska hårdhänta med de svagaste i samhället, men det är inte för att han var elak eller önskade dem illa, han bara beskriver världen som den var, och är. Hårdhänt med de svagaste i samhället.

En sak var klar som korvspad på den här tiden - styckmordsoffer hamnar i sopsäckar. Allt eftersom åren gått och jag har haft möjligheten att konsumera mer kvällstidningsjournalistik har mina vyer vidgats, även kriminaldrama på tv och bio har nog hjälpt till. Jag kan nu tänka mig att styckmordsoffer lika gärna kan hamna i resväskor, gymbagar, soptunnor, frysboxar, lådor som skickas på posten, källarförråd, uppe på vindar, ingjutna i cement, nedgrävda i trädgårdar, dumpade i skogen utan sopsäck, upplösta i syra eller kaustiksoda i badkar eller, om vi ska ta ett extremt exempel, återihoppsatta i helt fel ordning med nål och tråd. Men på det glada nittiotalet var det sopsäckar som gällde.

Josefin är all världens ondska. Nej, hon är en del av världens ondska. Den unge poeten hade en teori eller rättare känsla, som jag själv delar, att de svaga i samhället lättare drabbas av ondska, vilket innefattar underordningen styckmord. Det är inte en alldaglig händelse, därför formuleringen om "en gång när det var sommar". Arbetslösa och småglin får däremot pisk mest hela tiden.

Talformen "piska" och "misshandla" är avsiktlig, straffen för att böja verb i Dalsland är hårda och kan sluta med sopsäck.

35

Vet du vad du gör
Eller vill de ha likör
Den som sen vill ha igen
måste drinkarna blanda.

Jag vill minnas att det fanns någon slags tanke bakom den här dikten, eller rättare sagt att den handlar om någonting från den riktiga världen (Åmål). Notera att "de" i andra raden inte är en felstavning - "du" ligger bättre i munnen där, men det var inte vad den unge poeten ville ha sagt. Avsaknaden av frågetecken irriterar mig nu, men det är inte mycket att göra åt.

Den här dikten är något av ett mysterium. Var det gymnasieintriger? Flickor? Handlar det bokstavligen om alkohol eller är det en metafor? Hur känner jag inför det faktum att den unge poeten, som både jag själv och andra förutsätter är jag själv, har blivit en främling? Jag kan inte ens svara på det. Kusligt.

34

Jag bor i en vak
under ett tak
men över mitt tak
finns inte en sak.

En simpel dikt. Jag tror i ärlighetens namn att den unge poeten bara rimmade här utan någon som helst tanke bakom. En enkel läsning vore att tolka det som att världen inte hade någon mening den här dagen, det vill säga den unge poetens inre värld var som att befinna sig i en vak och det fanns ingenting ovanför isen det var värt att kravla sig upp för, men en mer trovärdig tolkning är förmodligen att vak, sak och tak rimmar med varandra och det var bra så.

33

Oxen drar och sliter
Bonden bara ler
Maskarna krälar i den regnblötta jorden
Men dem är det ingen som ser.

Hänger ni med? Vi är trettiotre dikter in i handlingen nu, så ni borde börja fatta galoppen. Men för er där bak i klassen som suttit och ristat in era namn i pennskrinen medans vi andra njutit av poesi kommer här 33-ans brevidläsningsguide.

Oxen och bonden är samma sak som maskarna. I själva verket är det inte med några maskar i dikten, det är bara en oxe och en bonde. Men de är vi. Och liksom oss krälar de i den regnblötta jorden. Ingen ser oss, men vi drar och sliter, och vi ler.

32

Aldrig har jag skådat ett sånt hål
Fyllt med rabarber, kräm och tvål.
Jag sannerligen hade väl då detta hål
i flera dagar fått vad det tål.

Jag vet vad du tänker, kära läsare, och visst är det så poesi bör angripas. Och det var väl också, på sätt och vis, vad den unge poeten hade i tankarna. Men, då som nu, så är den tydligaste bilden varpå denna dikt vilar den av ett hål i marken. Ett hål, som är fyllt av rabarber, kräm och tvål. Är det rabarberkräm, eller rabarber och kräm? Och i så fall vad för sorts kräm?

Det är rabarber, utan blast, och kräm. Det är möjligt, till och med troligt, att krämen är rabarberkräm, men ett antal grön-röda rabarbskaft sticker upp ur den. Krämen är i sin tur aningen blandad med mjölk, ungefär till det stadiet att den fortfarande är aptitlig men man måste skynda sig att äta innan den blir grå kräm- och mjölk-sörja som förlorar den där härliga spänningen mellan rabarbernas skärpa och den kalla mjölkens mildhet. Tvålen är egentligen mjölk, men eftersom det här är konst kallar vi den inte mjölk utan vi låtsas som om mjölken är tvål för att framställa konflikten mellan rabarberkräm och mjölk med större kontrastdjup.

Rabarberkräm och mjölk i sin eviga strid. På egen hand värdelösa (den unge poeten lämnar, i gott sällskap med alla däggdjur utom ett, mjölkdrickande till spädbarn), men tillsammans dömda att upprepa samma dans gång efter gång, en sorglig vals som alltid slutar i oaptitlig gegga. Universums värmedöd, i en djup tallrik. Vad den unge poeten vill ha sagt är att livet måste levas nu, precis som rabarberkräm måste ätas innan den hunnit gegga ihop sig med mjölken.

För att förvilla läsaren har den unge poeten sedan kastat in ett par rader som är svårare att bortförklara. Den hälften av dikten är snusk. Och har man väl sagt hälften vore det väl löjligt att försöka låtsas att rabarberna är något annat än penisar.

31

Den illaluktande orienteraren
Fick sig ett våteklutsskjut.
Vart gick han sen?
Han tog bävern och gick ut.

Vad är ett våteklutsskjut? Intill denna dag har jag undrat, och jag undrar ännu.

Säkert är att ordet i fråga yttrades av den unge poetens vän P. Dess skönhet var uppenbar, men vad betydde det? P teg. Den unge poeten lade fram teorier. P varken bekräftade eller förnekade. Avsaknaden av mening i dess fyra stavelser kunde dock inte dölja hur fantastiskt vackert ordet var. Våte-kluts-skjut.

Dikten har väl kanske tvingats fram lite som en farkost för detta enastående ord, men jag tycker den håller måttet hyfsat. Klart är att jag gjorde en tolkning baserad på bayesisk analys och slöt mig till att det sannolikast rörde sig om snusk. Bäver var på den här tiden gångbart som slang för genitalier, båda manliga och kvinnliga. Min tolkning på den tiden var att en våteklut kanske kunde vara en baja-maja, och ett våteklutsskjut sålunda ett samlag genomfört i en baja-maja.

Moderna litteraturhistoriker kan använda sig av avancerade sökverktyg såsom google i sin forskning, men det räcker inte riktigt hela vägen fram till våteklutsskjut. Det förefaller vara så att våteklut är gångbar slang för "våtservett" eller "våt handduk" i vissa obskyra subkulturer såsom orientering och Norge. P var lagd åt det hållet, så det verkar troligt (orientering - den unge poeten var kanske inte alltid i gott sällskap, men det fanns en undre gräns). En möjlig tolkning är att ett våteklutsskjut är ett samlag genomfört på en plats där dusch ej finnes och anständigheten därför fordrar våtservetter efter avklarat arbete. Eller så är det en mindre bokstavlig koppling där skjut associeras med våteklut för att beteckna, i all enkelhet, sex som i likhet med våtservettshygien inte är sådär jättefräscht men ändock brukbart.

30

Spring över en åker om du vill.
Jag är glad när jag sitter still.
Du tror ditt liv är perfekt och bäst.
Jag sitter still när det ej är fest.

En filosofi jag är beredd att skriva under på än idag. Det kan hända att minskad resistanskraft mot ölets verkningar vad avser omkrets och vikt har fått mig att mjukna till den grad att springande över åkrar inte ter sig som det helgerån det en gång var. Det kan också hända att minskad resistanskraft mot ölets efterverkningar gör ovanstående ungdomliga ståndpunkt något ohållbar nu i modern tid.

29

Omständigheterna kräver svar
Jag flyr likt ett får från den oundvikliga konfrontationen.
Mitt offer/mördare bor i en annan värld
Jag ska

...tydligen försöka mig på konst genom att inte använda fullständiga meningar. Det här handlar fortfarande om kjoltyg, och om detta skrevs endast en vecka efter den föregående dikten om hon som var gul som ett påskägg, så handlar det nog fortfarande om hon som var gul som ett påskägg.

Det slår mig nu att påskägg sällan målas gula, utan oftast behåller mycket av sin ursprungliga vithet då de enkelt dekoreras med lätta penseldrag. Må så vara.

Jag tyckte väl att min tonårslust förtjänade bättre än att hållas gömd och på så vis undvika den, ahem, oundvikliga konfrontationen. Det gick nog sådär, med tanke på att jag inte har det blekaste minne av vem hon som var gul som ett påskägg var.

28

Gul som ett nymålat påskägg,
sådan var du den gången.
En plats innanför hela världen,
där de två sluten möttes.

Efter drygt sex års uppehåll är vi tillbaka, och en sådan återkomst! Oj oj oj. Oj.

Nej, den här dikten var ju inte så rolig. Hade den någon slags mening? Jag har ett svagt minne av att det kan ha rört sig om något kjoltyg. Kjoltyget i fråga var gult, om den nu var en kjol hon hade på sig. Hon bar i alla fall gult när gnistan i den unge poetens öga tändes. Den undermåliga poesin var nog i det här fallet så att säga uppriktigt menad, synd bara att den inte var bättre.