21

Till ljudet av ett skrikande barn
greppar jag en katt i svansen
Med ondska i blicken och berått mod
placerar jag den i stansen.

Ja! Rock-och-jävla-Roll! Nu snackar vi poesi.

Fyra rader fulla av bilder och ljud, känslor och en mystisk historia vi inte vet något om. Stavelserna flyter harmoniskt på ett närmast tyskt vis och rimmandet är sparsamt och välavvägt. Tänk om man kunde skriva så här hela tiden...

20

En motorcyklist kör i hundrafemti
rätt in i en lastbil
Lastbilen får en buckla och en trasig lampa
men motorcyklisten är jävligt död.

Ojämna styrkeförhållanden var nog något jag tyckte om att skriva om. Det är ju mycket folk som slår hjälplösa stackare, och om jag inte missminner mig helt så kommer det bli fler än den här motorcyklisten som blir överkörda av lastbilar. Eller är det kanske hela tiden en och samma lastbil?

19

Jag klappar snällt den lilla hunden
som slickar mig sött
Men snart är den bunden
Då har den dött.

Ganska vanlig struktur på innehållet här, gulligt och fint som så klart blir groteskt och hemskt. Känns dock inte som om det är så mycket kraft i orden här, och rimmen är ju ytterst triviala.

18

Den otrevliga slynan
blöder näsblod
Det är en flod
För jag har slått henne medvetslös

Här är det då plötsligt kvinnomisshandel ur en första persons perspektiv. Rytmen, med rim som kommer tätt inpå varandra för att sedan lösas upp mot en längre mening som inte rimmar, känns ganska typisk för min diktstil.